Det är nu jag mår som bäst. När jag har gått igenom en tid med massa svårt men också bra saker. En av de bästa sakerna är ängeln, mitt liv, min älskling Victor. Räddar alltid mig och mitt humör. Älskar allt som har hänt sen sommaren, när det gick som sämst och jag var i botten kämpade jag mig längre och länge upp från gropen och kom upp i toppen. Vi har gått så långt den här hösten och som världens bästa avslutning på detta tävlings och träningsår så säger tränaren "kommer du ihåg tiden i somras, du har ju gått så långt" och "det är sånna resor man är stolt över". 

Tack, tack, tack Thomas. 

Just nu är Victor tyvärr halt. Han vrickade till "hoven" när vi lastade ur honom och ömmade lite i fredags så imon får jag nog börja skritta eller på tisdag. Så det känns skönt att det är paus från träningar osv just nu.

Btw. Igår hämtade jag min iPhone 5s så när den är igång tror jag bloggningen blir mycket bättre! Puss